Kategoriarkiv: FILMDIST

FILMDIST – snart på 50 biografer!

filmdist-logo-plattaI skrivande stund och under sommaren sker installation på hela 50 biografer av den utrustning som krävs för att ta emot filer via FILMDIST.

Utrullningen från Folkets Bio Filmlager går enligt plan och vi har haft möjlighet att anställa fler tekniker som kan hjälpa till med installation (mestadels fjärrinstallation) av utrustningen för att snabba på processen.

Redan nu eller inom kort kan bland andra Svenska Bios Victoria och Grand, Zita Folkets Bio i Stockholm, Capitol i Göteborg, Arenan i Karlstad och Björn Biografer i Sandviken ta emot sommarens premiärfilmer från Folkets Bio och övriga distributörer som Filmlagret hanterar!

Detta projekt är så roligt att jobba med!

Lämna en kommentar

Under Biografcentralen, Digitalisering, FILMDIST

Presentation av FILMDIST nu på Youtube

I fredags presenterade jag, Rose-Marie Strand från Folkets Bio Filmlager och Jesper Furu vårt gemensamma nya digitala Filmdistributionssystem FILMDIST på Filmhuset i Stockholm.

Lokalen var fylld till sista stolen och vi hade en filmare på plats och när nervositeten över detta släppt (haha, själv hade jag svårt att uttala Biografcentralen vid 2 tillfällen i början, det bjuder jag på;), kändes det som att vi både fick sagt det vi ville och att det blev bra frågor från publiken!

Nu kan du se hela presentationen och lyssna när jag berättar om Biografff…ff..zänt, Dööh, Biografcentralen:)

Lämna en kommentar

april 22, 2015 · 9:21 f m

Tål biobranschen ett monopol till?

I november beviljades Biografcentralen 480 000 kronor från Kulturbryggan för att färdigställa ett Digitalt Filmdistributionssystem. Systemet hade tidigare under 2014 byggts upp och pilottestats på en handfull biografer med goda resultat.

Systemet som tagits fram av Jesper Furu på dibitek i Malmö går i korthet ut på att distributörer via elektronisk överföring säkerställs en snabbare, mer miljövänlig och kostnadseffektiv distribution av sina titlar från filmlager till biografens maskinrum. Jämför det mot dagens skickningar av DCP hårddiskar med lastbil och buss.

Genom teknikskiftet då analoga 35-mm projektorer byttes ut mot digitala 2K-projektorer i Sveriges närmare 775 salonger på drygt 420 biografer kom såklart nya företag och aktörer fram med tjänster som följde den digitala utvecklingen.

Idag är det främst en aktör, brittiska Unique Digital, som tidigt såg kommersiell potential i denna ”nya bransch” och bland annat var med och installerar sitt system Movietransit i Norge (som ju var första land i världen med helt genomförd digitalisering). Deras Movietransit är ett snillrikt och utmärkt system som nu installeras i hög takt ”gratis” på Sveriges alla biografer.
Jag väljer att sätta ”gratis” inom parantes då ”there is no free lunches”, någonstans ska pengarna komma ifrån. I deras affärsmodellen är det distributörerna som får fakturan. Vem distributören i sin tur fakturerar för sina intäkter vet vi sedan länge.

Så – om nu detta system finns – varför då anstränga sig och arbeta fram ett annat system och erbjuda ett alternativ?

Där kommer rubriken på dagens inlägg in i bilden – hur mår biobranschen med aktörer som helt eller delvis agerar (eller tillåts agera) som monopolister? Finns det någon bransch eller del av bransch som blivit rikare och starkare genom att endast aktör finns på marknaden?

Jag och många fler med mig såg tidigt risken med att endast en kommersiell aktör skulle agera ensamt i denna bransch som både består av starka vinstgivande aktörer och av mer icke-kommersiella aktörer – vi pratar om kultur- och filmpolitik!

Distributorer_marknadsandel_2013

Källa: Filmåret i siffor 2013, SFI

Priset för en överföring av en film ligger idag för högt för att en kortfilm, barnfilm, dokumentärfilm eller independentfilm ska kunna använda sig av systemet och nå ut till hela Sverige. Unique´s system är såklart en bra lösning för de större distributörer vars andel av intäkterna är 5-20 %. Likaså kan det (kortsiktigt) vara lönsamt även för mindre distributörer och deras mer inkomstinbringande filmer.

Men hur ser det ut för de filmer som inte spelar in 10- eller 100-tusentals kronor på en spelhelg? Vilket system tar hand om independentfilmaren som vill visa sin film på bio på ett urval biografer men där främsta anledningen till distribution inte är intäkter? Vilket system kan erbjuda de mindre filmerna en plats och chans att nå ut för mångfaldens skull, inte för intäkternas skull?

Att Biografcentralen nu tillsammans med Folkets Bio Filmlager tar fram en tjänst som erbjuder samma säkerhet och distribution som Unique tycker jag är bra för branschen. Systemet är inte ett kommersiellt system. Systemet är till för att erbjuda både stora och små filmer, kort och långfilmer, smala som breda filmer för att det behövs!

På fredag om två veckor presenterar vi systemet på Filmhuset, en öppen information för distributörer, biografer, bransch och press.
Läs gärna inbjudan som skickades ut idag här!

Hoppas du vill komma och lyssna!

Uppdaterat 20 april – nu kan du se och lyssna till hela presentationen som vi filmade – klicka här för att komma till Youtube:

Lämna en kommentar

Under Allmänt biografer, Biografcentralen, Digitalisering, FILMDIST, Kulturdepartementet, Svenska Filminstitutet

Så ska Biografcentralen bidra till stärkt svensk independentfilm under 2015!

Jag fick en fråga från Elektra Folkets Bio i Västerås som inför Guldbaggegalan för sin publik ville visa de två nominerade dokumentärerna som haft begränsad biovisning tidigare. Efter lite detektivarbete och några telefonsamtal hade jag fått tag på både Anders Jedenfors, regissör till Ute på landet och på Clara Bodén, regissör till Lgh+bil+allt jag har och äger och visningar ordnade! Båda regissörerna var tacksamma och glada att få hjälp och en utvecklingstanke tändes i mitt huvud…

Samtidigt pågår nu debatten om Guldbaggenomineringarna för dokumentärfilmen, startade av Mattias Nohrborg, TriArt Film i Dagens Nyheter med ”Guldbaggejuryn skymfar dokumentärfilmen”, repliker från Jacob Lundström, FLM Filmtidskrift ”Skymf, sa Nohrborg”, Clara Bodén, Guldbaggenominerad regissör av Lgh+bil+allt jag har och äger ”#anteckning132” samt i gårdagens DN både Helena Lindblads ”Det är helt absurt att avfärda filmer man inte ens har sett” och Jonas Holmberg, Göteborg Film Festival med ”Skruvade anklagelser från Nohrborg”.

Elektra Bios fråga, samtalen med Anders och Clara och debatten fick mig att skapa en ny tjänst på Biografcentralens hemsida där Svensk Independentfilm blir enklare att upptäcka och boka av biografer och andra som vill visa filmerna. Se www.biografcentralen.se/filmbokning/svensk-independentfilm.

Till detta kommer en annan tjänst som jobbas med just nu – nämligen det nya Digitala Fil(m)Distributionssystemet som möjliggör elektronisk överföring av DCP direkt från distributör till biografens maskinrum. Biografcentralens intresse i denna fråga har redan från börjat handlat om att möjliggöra effektiv distribution av all film och bidra till att bygga ett öppet och säkert system där fria filmare som Anders och Clara på ett smidigt sätt ska kunna nå ut med sitt konstnärliga innehåll till biografer över hela Sverige – ett mål som nu blir verklighet under 2015!
Systemet får premiärinformation i helgen under GIFF -(söndag 25 januari klockan 13.00-14.00, Hotel Riverton, lokal Seaside 5 – välkommen!

Debatten i media handlar om många delar, och det finns många problem för visningsbranschen att brottas med, inte minst på vilka sätt SFI kan stärka mångfalden av svensk independentfilm. Ingen kan göra allt men alla kan göra något – detta blir Biografcentralens bidrag och det känns som en god start på 2015!

Har du inte sett dessa tre pärlor till filmer som visas ovan – hör av dig för screener!

Svensk dokumentärfilm och independentfilm är fantastisk!

Särskilt när den visas på bio!

För mer läsning se Pressmeddelande här Biografcentralen stärker visning av svensk independent film i 2 steg under 2015!

Lämna en kommentar

Under Allmänt biografer, Biografcentralen, Digitalisering, FILMDIST, Svenska Filminstitutet

Digital fil(m)distribution för kvalitetsfilm beviljas 480 000 kronor från Kulturbryggan!

Biografcentralen gillar att gå från ord till handling!
I december förra året publicerades 5 välbesökta blogginlägg kring digital filmdistribution här på bloggen, skrivna av Jonas Söderqvist, projektledare, vilket i sin tur ledde till att vi sökte Genomförandestöd i september 2014 från Kulturbryggan. Nyss beviljades vår ansökan som kommer innebära mycket positiva förändringar för både distributörer av kvalitetsfilm och för personalen på kvalitetsfilmsbiografer – Hurra!

Här finns pressmeddelandet som gick ut 7 november och under vår Framtidskonferens i Stockholm nästa vecka presenterar vi tekniken och projektet närmare!
*************

Biografcentralen logotype

 

 

 

 

 

Biografcentralen har beviljats 480 000 SEK från Kulturbryggan för ett digitalt fil(m)-distributionssystem för independentfilm i samarbete med Folkets Bio Filmlager!
Bakgrund:
Trots digital visning av film på svenska biografer sker än idag all frakt av filmmediet (hårddiskar) analogt, dvs med buss- och lastbilspaket som är kostsamt, tidskrävande och med stora miljömässiga belastningar.
Behovet av en moderniserad digital distribution mellan biografer och distributörer som också är öppet för fria producenter/regissörer av kort- dokumentär- och independentfilm är stort.

Det av Kulturbryggan beviljade projektet handlar om att vidareutveckla och färdigställa ett system som är framtaget av Jesper Furu på dibitek i Malmö, och som under hösten på uppdrag av Biografcentralen och Folkets Bio pilottestats på en handfull biografer med lyckat resultat.

Jens Lanestrand, verksamhetsledare på Biografcentralen: ”Svenska kvalitetsfilmsbiografer förtjänar en sorgefri distribution av film direkt in i sina maskinrum, och därmed slippa krångel med bortkomna filmkopior, arbetskrävande leveranser och inte minst höga fraktkostnader.
Med Jesper Furu´s nya system öppnar vi upp för detta och ser med glädje framemot att dra nytta av den digitala tekniken fullt ut för ett breddat utbud av kvalitetsfilm på svenska biografer!”

”Filmbranschen är både en kommersiell och kulturell arena. För den icke-kommersiella kvalitetsfilmen krävs offentliga medel för att komma ut till biografer och publik. Genom samarbetet med Biografcentralen och stödet från Kulturbryggan kan vi nu hålla jämn takt med de kommersiella system vars tjänster inte är gångbara för kvalitetsfilmsdistribution”, säger Rose-Marie Strand, verksamhetsledare på Folkets Bio Filmlager och barnfilmsinköpare på Folkets Bio.

* Folkets Bio Filmlager i Malmö är idag Sveriges ledande bokningsbolag för kvalitetsfilm. Filmlagret hanterar årligen 15 000 bokningar och distribuerar titlar för Atlantic Film, Filmcentrum, Folkets Bio, Noble Entertainment, NonStop Entertainment och TriArt Film.

För mer information kontakta
Jens Lanestrand, 0761 – 99 33 80, jens.lanestrand@biografcentralen.se
Rose-Marie Strand, 0736 – 82 75 30, rosemarie.strand@folketsbio.se

KulturbrygganLogo_vit

 

 

 

*************

16 kommentarer

Under Allmänt biografer, Digitalisering, FILMDIST

Digital distribution #5

Vi måste prata om det här!

Efter att ha funderat över vad digital distribution skulle betyda för kvalitetsfilmen, har vi väl egentligen främst kommit fram till att vi måste prata mer om det här.

Vi tror att det behövs en gemensam diskussion för att se vilka system som bäst uppfyller de behov som de olika distributörerna och biograferna har. Det finns fördelar att vara pro-aktiv i denna fråga och inte bara överlåta till vilket system SF Bio och de amerikanska distributörerna väljer. Det finns både fördelar och mer eller mindre konkreta idéer att bygga egna system som uppfyller mindre aktörers behov.

Men det kan också vara så att en digital transportfirma, som Videvox eller Unique, mycket väl kan vara det bästa alternativet för en del biografer och distributörer, men att andra inte kommer kunna använda sig av det av kostnadsskäl. Eller ännu troligare, det bästa distributionssättet för en del av innehållet från en distributör, men kanske inte för alla filmer och för alla distributörer.
Erfarenheterna från Norge kanske pekar på att det är problematiskt med endast en leverantör av digitala distributionstjänster. Att det fortfarande är billigare att skicka filmen på hårddisk med postbil i Norge kanske visar att det krävs något mer för att det skulle kunna göras än mer effektivt i Sverige?
Men samtidigt verkar det finnas en europeisk prisnivå som hamnar på mellan € 30-50 för en överföring, beroende på om det är premiärfilm eller back-logg och affärsmodell, och det gäller även i länder som Frankrike där det finns flera leverantörer av liknande tjänster.

Vad vi skulle vilja inkludera i diskussionerna är hur de oberoende filmarna, fritidsgårdsvisningar, pop-up biografer,  filmvisning på boklådor: kort sagt alla andra visningsfönster och former för offentliga visningar för publik och hur dessa kan dra nytta av digitaliseringen fullt ut. Likaså för andra filformat än DCP.

För en del biografer kanske det är viktigt med snabbheten för överföringen, och att minska hanteringen om man har många titlar att hålla reda på. Men för andra är inte tid alltid det viktigaste. Om man t ex visar film en gång i veckan i en byggdegårdsbiograf kanske det är lika bra att ta emot en hårddisk som kommer på posten, förutsatt att den kommer fram och i tid?

Framtidsutsikter
Digitaliseringen av biograferna får, som alla teknikskiften, inte bara konsekvenser för själva apparaturen i maskinrummen. Den har även kastat om premiärkartan för kvalitetsfilm och i teorin skapat ett utrymme för fler titlar på biograferna. Men samtidigt verkar det finnas tendenser som pekar mot att det snarare blivit färre titlar än tidigare, särskilt från alla filmländer utom de engelskspråkiga. SFIs rapport ”Efter digitaliseringen” som presenterades under Malmö Filmdagar 2013 pekar mot det, även om det ännu gått för kort tid för att kunna göra ordentliga jämförelser.

En trend, som diskuterades på Europa Cinemas konferensen i Aten, är framväxten av globala, eller transnationella, disitrbutörer och filmlager. Holländska Gofilex servar idag inte bara hela Nederländerna utan även stora delar av Belgien, Luxemburg och vissa tyska biografer. Gofilex skickar inte bara ut film och popcornmuggar, de är även ett digitalt lager och utför vissa tjänster som normalt brukar ligga på post-produktionshus. De får levererat till sig bild-fil och orginalljud från distributören. Gofilex kan sedan packa om den med nya ljudspår för dubbade versioner och undertexter för de språk de levererar till. Sedan packar de ihop versionerna till DCP-filer, så rätt språkversion hamnar på rätt biograf. Inga kostnader för nya mastrar för varje land, således.
Scanbox i Sverige får sina filmer levererade på DCP från centrallagret i Danmark, som även servar övriga norden.

Precis som med alla andra steg in i vår digitaliserade värld, kommer digitaliseringen av biografbranschen på ett sätt sudda ut gränserna mellan nationalstater. Just nu står rättighetsförsäljningen för olika distirbutionsområden i vägen till viss del, men det finns inga tekniska hinder för att exempelvis Gaumont, Sixteen Films eller 40 acres and a mule filmworks inte skulle kunna sköta distributionen av sina filmer genom en central distributör. Eller att Folkets Bio, Arthaus, eller Toho inte skulle kunna dela ett digitalt filmlager placerat i Indien, eller Kalifornien.

Men det är bara det tekniska.

Det intressanta är kanske snarare kunskapen om hur man får en film att nå sin potentiella publik? Hur fungerar kvalitetsfilmsbesökaren i Sverige eller Storbritannien? Går man på bio på samma sätt i Stockholm och Östersund, eller i London och Bristol? En distributör behöver samarbeta med de biografer som vill visa filmerna som distribueras. Och biografen behöver känna sin publik för att veta vad som fungerar. Detta är precis samma kunskaper som behövdes för 20 eller 100 år sedan.

Teknikskiftet har skapat en massa nya möjligheter att kapa kostnader för kopior, förenkla överföringar och kopiehantering och rapportering. Finns det då kanske mer tid för att prata om innehållet i vad man visar?

Vad bör göras?
Biografcentralen har i dessa blogginlägg presenterat en mängd information och frågor samt också pratat med olika aktörer i branschen (och fler kommer bli kontaktade). Vi är öppna med att vi inte presenterat några färdiga svar men vi har försökt att resonera kring vad som är på gång. Det måste och vill vi fortsätta med, tillsammans med er – distributörer och biografer.

Vi planerar i skrivande stund en branschträff för distributörer med frågan om digital distribution, redan någon gång under januari. Tanken är att det ska bli ett forum för samtal och förhoppningsvis ska det leda framåt på något sätt. Som vi inledde med – det finns inget att förlora på att vara pro-aktiv i denna fråga och på så sätt minska risken för ett ”second-best” val inför den framtida nya distributionsformen.

Branschen har allt att vinna på att samarbeta kring den här frågan, och vi hoppas att vi kan fortsätta vara ett forum för detta samarbete!

 

Bakgrund till veckans bloggtexter är Biografcentralens projekt med finansiering från Kulturbryggan där vi undersöker hur kvalitetsfilmen och independentfilmen ges en plats i framtidens digitala distributionslandskap. Vårt syfte är att väcka frågor och inspirera till diskussion tills en lösning finns på plats som kan stärka kvalitetsfilmen plats på svenska biografer, dvs göras än mer tillgänglig än idag!
Ta gärna kontakt med Jonas Söderqvist som är Biografcentralens utredare samt huvudförfattare av texten. Du når honom via jonas@biografcentralen.se eller telefon +46 (0)709 28 34 94.

3 kommentarer

Under Allmänt biografer, Biografcentralen, Digitalisering, FILMDIST, Funderingar

Digital distribution #4

Vad betyder detta för en distributör av kvalitetsfilm?

Hur går det till när en film sätts upp på bio? Alltså rent administrativt?
Vid premiärer sker oftast bokningen via distributionskontoret direkt. Ibland sker även leveransen av filmen därifrån medan reklammaterial och trailers skickas ut från lagret. Biografernas biljettrapporteringen sker veckovis i Bioguiden, Filmägarnas Kontrollbyrås centraliserade rapportsystem. Underlaget i Bioguiden kontrolleras och matchas av distributören, som i sin tur skickar en faktura till biografen.

Varje bokad titel genererar alltså en hel del olika arbetsmoment för distributören. Att på ett enklare sätt kunna skicka ut filmfiler och trailers via digital distribution skulle drastiskt kunna förenkla en del av arbetet men det gäller att det finns ekonomi att driva även de delar som inte är möjliga att helt digitalisera. Så vad kommer det att kosta och kommer det fungera för alla?

Som vi har berättar så finns det ett antal leverantörer av tekniska lösningar för att skicka filmen till biografen över internetkabel. Men dessa leverantörer kan även göra mer än bara skicka filer. De kan utföra tjänster som en del labb eller filmlager idag gör, men de kanske inte utför allt. Och som distributör kanske man ska fråga sig vilka delar av sin verksamhet man ska behålla ”i huset” och vilka man kan lägga ut. Det finns inga givna svar, såklart. Men det är viktigt att ta in allt i beräkningarna.

En del kvalitetsfilmsdistributörer är inte enbart kommersiella aktörer, i den mening att de bara tar emot bokningar som faktiskt lönar sig. Istället kan man ju säga att de till viss del sprider sina filmer av kulturpolitiska skäl, på nästan en sorts icke-kommersiell basis. De distribuerar även filmer för bio och offentlig visning, eller sluten visning, på format som ligger under DCI-standarden, som DvCam, DVD, Blu-Ray och VPA (Tvix), samt äldre titlar på 35 mm under åtminstone ett par år till. Hanteringen av dessa titlar är givetvis mer tidskrävande än en leverans av en DCP via ett digitalt transportbolag, och därmed även mer kostsam. Ett argument för att inte knyta sig till endast en leverantör i transportsammanhanget är att man kan täcka kostnaderna för dessa mer olönsamma titlar med hjälp av de mer lätthanterade överföringarna. Om man lägger ut de enklare överföringarna på en tredjepartsleverantör och bara blir sittande med de krångliga formaten/bokningarna minskar möjligheterna att få allt att gå runt, enligt gungor-och-karuseller-principen. Detta synsätt talar istället för att man ska hitta en egen lösning med så låg kostnad som möjligt för att transportera filer mellan lager och biograf. Dessutom kanske ett system där man även kan skicka andra filtyper än just DCP.

För Folkets Bio, till exempel, ser det ut såhär. Idag distribuerar man DCP-filer på tre-fem hårdiskar för en release över hela landet. Dessa hårddiskar skickas med en medföljande sändlista. Varje biograf kopierar filen över till sitt eget system och skickar sedan filmen vidare. Kostnaden för frakten fördelas på samma sätt som på 35mm filmens tid. Distributören betalar för frakten till biografen, biografen för nästa frakt osv.

Om Folkets Bio distribuerar sina filer via en digital transportör, och betalar en fast avgift för varje levererad film, kommer kostnaderna för hanteringen bli större än intäkterna och lagret drunkna i arbete, utan en chans att tjäna in sina egna kostnader, enligt Rose-Marie Strand på Folkets Bios distribution.

En större distributör, som Scanbox, arbetar på samma sätt. Claes Gunnarsson på Scanbox ger lite siffror. För att Philomena skulle kunna ha premiär på runt 50 dukar i landet krävdes bara 10 DCP-hårdiskar. Palme-dokumentären sågs av 250 000 besökare och gick upp över hela landet. Till premiärsättningen i över 80 salonger hade han 20-25 hårddiskar, som skickades runt. Ju tidigare distributören kan få sin DCP-master, desto färre kopior behöver göras och desto billigare blir det.

Claes har inte hört om några diskussioner kring att börja leverera film via internetkabel från Scanbox sida, men så är Scanbox ett multinationellt nordiskt bolag, med huvudkontor i Köpenhamn. Det är där besluten tas och det kan hända att det finns diskussioner högre upp, som han inte känner till.

Hur ser det ut i Norge?
I Norge har Unique ett de facto monopol på digital filmdistribution över internet. Deras ”MovieTransit” system sitter installerat på i princip samtliga av landets biografer sedan lite drygt ett år tillbaka. Biograferna i Norge digitaliserades för två-tre år sedan och under den första tiden gjorde distributörerna utskick med DCP-filer på hårddisk. På samma sätt som svenska distributörer gör nu: ett mindre antal hårddiskar som skickas runt bland biograferna.

Enligt Svend B. Jensen på kvalitetsfilmsdistributören Arthaus, är detta fortfarande det billigaste sättet. Om en film ska gå upp på 20-25 salonger i landet, är det billigare i kronor att ta fram 5-10 hårddiskar och skicka runt dem, än att skicka den 25 gånger genom Uniques system. Svend berättar: ”I Oslo, där Oslo Kino har sju biografer, använder vi en hårddisk som maskinisterna promenerar runt med.” Naturligtvis blir det en större logistisk apparat att göra utskicken med hårddiskar och sändningskedjor, men som sagt billigare i kronor.

Problemet i Norge är att Unique är i monopolställning, och alltså kan ta betalt vad de önskar för att överföra film. Det finns en del konkurrerande system som är på väg in på marknaden, men de är inte klara än. En del distributörer vill inte använda sig av Uniques system alls, just på grund av monopolsituationen, och distribuerar fortfarande endast fysiska hårddiskar.

Arthaus har ett avtal med Unique med ett fast pris för överföringar. Det kostar lika mycket att skicka en premiärfilm som en från backkatalogen (dvs äldre filmer). Arthaus använder Uniques tjänster för premiärsättningar, kanske under de två första månaderna av en titels liv, sedan räknar de filmen till backatalogen och skickar då ut den på hårddisk.

En del av kostnaden för överföringen via Unique fakturerar Arthaus vidare till biografen, som en transferavgift. Inte hela, men ungefär motsvarande för en filmfrakt.

Digitaliseringen har inneburit en massa saker, men den största diskussionen menar Svend B. Jensen på Arthaus, är att alla biografer numera kräver att få vara med på premiärveckan och att det inte bara är positivt. Många kvalitetsfilmer behöver ett par veckor på repertoaren innan publiken hittar till filmen. Att visa en premiärfilm kan fungera i storstäder som Oslo, Bergen och Trondheim, men i mindre städer kanske en titel normalt inte går mer än max en vecka och sedan byts den ut. Om det då är premiärveckan hittar inte publiken filmen förrän den redan försvunnit. Detta är ett tankesätt som är lika aktuellt i Sverige och behöver diskuteras mer, och som är specifikt för smalare kvalitetsfilm. Digitaliseringen har faktiskt gjort att en del saker kan gå lite för snabbt.

Så vad betyder detta då?
I Norge använder man sig inte fullt ut av det digitala, på grund av kostnaden. Denna kostnad, menar en del, är ett resultat av monopolsituationen. När fler aktörer kommer in på marknaden kommer det med största sannolikhet bli en annan prisbild. Men just nu är det alltså fortfarande billigast att anlita posten för distributionen.

Filöverföringssystemet används i princip enbart för premiärsättningar. För filmstudios, små festivaler eller skolvisningar och andra specialbokningar kommer det fortsatt vara billigare med hårddisk, ett tag till framöver.

I Sverige behöver dessa frågor i större grad diskuteras och kanske behöver distributörer av smalare film gå samman och sätta sig ner och diskutera framtida olika scenarion. Digital filmdistribution innebär en effektivare hantering men det behöver skapas utifrån de villkor distributören idag arbetar efter.

Bakgrund till veckans bloggtexter är Biografcentralens projekt med finansiering från Kulturbryggan där vi undersöker hur kvalitetsfilmen och independentfilmen ges en plats i framtidens digitala distributionslandskap. Vårt syfte är att väcka frågor och inspirera till diskussion tills en lösning finns på plats som kan stärka kvalitetsfilmen plats på svenska biografer, dvs göras än mer tillgänglig än idag!
Ta gärna kontakt med Jonas Söderqvist som är Biografcentralens utredare samt huvudförfattare av texten. Du når honom via jonas@biografcentralen.se eller telefon +46 (0)709 28 34 94.

4 kommentarer

Under Biografcentralen, Digitalisering, FILMDIST, Funderingar