Stötta och rädda Cinema Stars i Nabatieh (Libanon) på Indiegogo!

Jag fick ett mail igår kväll från eldsjälen bakom kulturföreningen Tiro Association for Arts i Nabatieh, en stad med 40 000 invånare 6 mil söder om Beirut i Libanon. Mailet innehöll en vädjan om ekonomisk support för att rädda deras biograf:
We love arts and we love old cinemas. Cinema Stars is a space we want to protect as a free cultural space for all, especially for young people in Lebanon. We are a group of youth from the south of Lebanon. In 2016 we renovated and reopened Cinema Stars in Nabatieh. Currently, our space is under threat of closure. Please donate and share our campaign so that this public cultural space remains independent and free for all people. Thanks!

Jag har tidigare bloggat om ett flertal crowdfunding-kampanjer för svenska biografer, senast i år Capitol i Stockholm (1 640 851 kronor) och Möja Bio (88 179 kronor). Nu är det dags att visa solidaritet med människor med samma kärlek till och tro på filmens och kulturens positiva kraft i andra länder!


Jag uppmanar dig att stödja Cinema Stars på Indiegogo med minst 10 dollar (80 kronor), gärna mer, och att inte minst dela vidare i dina sociala nätverk!

Läs mer och stöd Cinema Star i Libanon här!

Du kan läsa mer om eldsjälen bakom Cinema Stars, Kassem Istanbouli i dessa artiklar: ”Meet the Lebanese man trying to reopen cinemas closed by war” och ”Au Liban, Kassem Istanbouli restaure des vieux cinémas”.

 

Lämna en kommentar

september 8, 2017 · 7:42 f m

Europeisk biografkonferens med barnfilm som fokus i Stockholm 20 september!

Dagens tips! Boka in denna höjdarkonferens kring biografen och barn och unga!
ECFA, European Children´s Film Association, bjuder in biografer och andra intresserade till en konferens med tema ”Screening for Children – Expanding experiences through film” på Filmhuset i Stockholm 20 september. Lokal arrangör är Sveriges Förenade Filmstudios i samarbete med flera andra svenska ECFA-medlemmar, däribland även Biografcentralen.

På inspiratörslistan finns flera internationella föreläsare som Karen Lury, Glasgow University, Elisa Giovannelli, Cineteca di Bologna, Italy och Petra Slatinšek, Kinodvor Ljublana, Slovenia. Från Sverige deltar bl a Anna Söderberg, Zita Stockholm, Linda Sternö, Valand Göteborg, Malena Janson Stockholms Universitet och Sanna Lenken, regissör (bl a Min Lilla Syster).

Konferensavgiften ligger på schyssta 300 kronor, och du hittar hela programmet och kan anmäla dig här!

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt biografer, Barnfilm, Biografcentralen, Internationellt, Svenska Filminstitutet

Ny biograf i tidigare biograflös kommun – Haralds bio på Hönö!

I helgen öppnade en ny svensk biograf – vilket ju inte tillhör vardagen! Det är biografen Haralds bio på Hönö i tidigare biograflösa Öckerö kommun där publiken i helgen fick se ny film i mörkret.

Haralds Bio har en salong med 32 platser och vad som även utmärker Haralds Bio är att det är en restaurang som byggt och driver biografen.

Stora planer, dagliga visningar och förutom aktuella biofilmer även seniorbio, live på bio och kommande filmklubbar.

Såhär presenterar sig Haralds Bio:
”I en alldeles särskild stil och klass vill vi bjuda dig som biobesökare till oss på Haralds Salonger. Här serverar vi dig den senaste tekniken med oerhört bra 7.1 surround-ljud och en 4K-projektor i världsklass och vi ger dig det i den skönaste miljön du kan tänka dig!”

På Wikipedia hittar jag att Hönö haft biograf en gång tidigare, en salong med 300 platser drevs 1959-1966 – 51 år sedan, så det var på tiden:)

Spännande med nya biografer i nya miljöer. Helt rätt ligger ju biografen då intresset för publiken att inte bara gå på bio utan att fylla en helkväll med upplevelse, mat och dryck ökar. Kika in på www.haraldsbio.se.

Välkommen Harald!

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt biografer, Digitalisering, Funderingar, Svenska Filminstitutet

Bloggjubileum – inlägg nummer 300! 121 342 visningar, uppseendeväckande inlägg och vlogg kanske?

Såg av en tillfällighet att dagens inlägg blir nummer 300 på min biografblogg. Hurra! eller Grattis! eller hur det nu ska uppmärksammas☺.

Första inlägget skrevs jag 11 maj 2011 med rubriken ”Nya kriterier för digitaliseringsstöd” som nyanställd för att bygga upp Biografcentralen, eller rättare sagt Biografernas Sambandscentral som vi juridiskt hette vid den tidpunkten.

Jag kände redan när jag jobbade som filmkonsulent i Västra Götaland att det fanns aktuella, eller för den skull lastgamla, branschfrågor och fenomen jag ville lyfta och sätta ljuset på. Syftet med min blogg, högst branschintern, var också att på ett tidseffektivt sätt få ut information och goda idéer jag stöter på i mitt arbete internationellt, nationellt och från besök/kontakt med lokala biografer.

Min blogg har sedan 2011 haft 121 342 visningar kan jag utläsa i statistiken (vilket många av er nog förstått att jag ibland gillar att dyka ner i. Alltså statistik generellt – inte min egen bloggstatistik…).

Detta är dock en högst snedvriden siffra och svår att sätta i relation till hur många som läser per dag och vecka då inlägget ”SF Bios hemsida fått hacker-hjälp” i december 2015 gick galet viralt och på en vecka fick över 60 000 visningar. Ganska komiskt på ett sätt, men kanske mest läskigt tyckte jag. Jag hade såklart hört talas om ”gone viral” men inte insett riktigt vad det kan betyda. När jag skrev inlägget om SF Bios hemsida avsåg jag som vanligt att endast vända mig till mina vanliga bransch-läsare. Med en läsarkrets på kanske upp till några hundra personer använder jag mig av ett visst tilltal. OM jag hade vetat att tiotusentals personer hade läst, då hade jag säkert uttryckt mig annorlunda, eller, kanske inte skrivit det alls.
I tankebanan efteråt blev det så tydligt att det mest lilla och på ett sätt inte så intressanta (kan jag tycka) blogginlägget lästes och kommenterades på sociala medier av tusentals personer, helt utanför min kontroll. Mycket konstig känsla – läskig yes.

Skandaler på dessa 300 inlägg då och något jag ångrat? Nja, kanske inte så smaskiga reaktioner eller just skandaler. Några inlägg som i min bloggvärld vänt upp och ner och/eller stannat kvar är när jag i augusti 2014 skrev ”SF Bio missbrukar sin dominerande ställning i Luleå” som i mina ögon främst handlade om att recitera innehållet i en debattartikel av ordförande för Folkets Bio i Luleå och beskriva det även från en nationell synvinkel.
Inlägget tog hus i h-e och jag blev kontaktad av olika branschaktörer. Jag blev också kontaktad av två andra biografer (de vågade inte gå ut själva) som bekräftade att de inte heller fick visa Turist förrän efter 1 eller 2 veckor efter premiären som debattartikeln handlade om, vilket gjorde att jag kände jag ville driva vidare själva sakfrågan med ytterligare blogginlägg– Hur agerar egentligen SF Bio ute i landet?
SF Bios informationschef gick in och kommenterade på min blogg och i våra diskussioner fram och tillbaka blev jag anklagad för att ljuga. Det är ett hårt ord och något jag tack och lov sluppit annars – det är ingen rolig eftersmak att bära med mig.

Själva Luleå-historien är sedan länge är överspelad då Folkets Bio där sedan ett år tillbaka hyr in sig på SF Bios oanvända biograf Royal, medan jag fortsatt haft ett granskande och kritiskt öga mot biojätten som varit återkommande genom åren på bloggen. Ofta har jag blivit kontaktad av någon som inte velat ta upp frågan själv och bett mig skriva om det. Det finns ju få eller skulle jag nog säga, nästan noll, andra forum där missförhållande kan belysas och lyftas till bredare kännedom.

Andra uppseendeväckande (?) inlägg är när jag skrivit om Sveriges Biografägarförbund SBF. I ”SBF – Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” 2015 osade mina ord aningen mer än vanligt. Jag blev efter publiceringen uppringd av en tidigare presidieperson i SBF som främst vände sig mot min beskrivning av styrelsen där jag skrev bl a ” mobbing av kvinnor i styrelsen”. Även detta hade jag ju fått av andra källor då jag varken suttit med i styrelsen eller varit kvinna, men denna beskrivning kände sig personen mycket sårad av. Min intention har aldrig, aldrig, på bloggen varit att såra någon. Om det är något jag ångrar av dessa 300 blogginlägg jag skrivit så är det denna rad, särskilt då det trots att 2 år har gått inte släppt sin eftersmak. Personen som blev sårad har jag väldigt stor respekt för utifrån insatser och företagande inom branschen. Det var aldrig min avsikt att såra – förlåt mig för det!

Ett annat inlägg som jag vet gett efterskalv var årets ”Varför ska en biograf vara med i Sveriges Biografägareförbund som ju är = SF Bio?”. En uppenbarlig pinsam detalj där ett nyhetsbrev från förbundet skickades ut med SF Bio som avsändare var ju för mig fullständigt galet. Jag har via källor fått höra om extrainkallat styrelsemöte och upprörda interna diskussioner – i dessa lägen är jag stolt att blogga och sätta ljuset på uppenbara felaktigheter, något som annars i vår slutna bransch annars sopas under mattan pga brist på granskning och öppna diskussionsarenor.

Några inlägg som både gett mig fnitter och pirr i magen har varit traditionen om inlägg på 1 april jag haft sedan 2013. Hur ska inlägget mottas? Har jag gått över gränsen till vad som kan upplevas vara sant eller har jag överdrivit för mycket så ingen går på innehållet.? Kanske att jag balanserade lite väl på den berömda tråden förra året då jag med rubriken ”Kulturdepartementet backar i momsfrågan – ny moms blir 12%” fick flera biografägare att få hopp om ändring, ajajaj. Momsen var superhett och ett känsligt ämne och kanske hade de inte läst mer än rubriken eller så hade de inte uppfattat humorn i mitt inlägg där jag bland annat skrev om införandet av en ”popcorn-moms” ”Mai´s (Zetterling) (Haha, är inte den rolig? Majs. PoppcornMais…) och mitt påhittade citat från Bah Kuhnke med ”vårt sätt att gräva ner saltkaret” ”jävla pappersbägare” och ”knyta ihop popcornsäcken”…

Andra inlägg som gett roligare feedback var ”Skoghalls Folkets Hus fyller 100 år och är vassast i Sverige på lokal marknadsföring?” där personalen dels var så glada att bli uppmärksammade och sedan fått resa runt på flera olika biografträffar och berätta mer!

Likaså blev jag glad, och kanske lite stolt, när en nyanställd på en kvalitetsfilmsbiograf berättade att första dagen på jobbet fick hon i uppgift att läsa på i min blogg för att få en insikt i vad som då för henne var en helt ny bransch. Att min blogg skulle användas som introduktion för ny personal var inget jag hade förhoppning om. Vilket det säger mest om utbildnings och informationsmöjligheterna generellt i vår bransch eller om innehållet i bloggen jag skriver låter jag vara osagt…

Men seriöst så här som avslutning – 300 inlägg är ju himla coolt! Och många! Min magkänsla (och jag mår bra i magen, haha) är att behovet över inspel och input i branschen består – om inte säg till☺. Kanske det vore läge att utveckla bloggen till en vlogg?   Jag gjorde ett litet försök här med ”Riviera Cinema i Helsingfors – arthouse publiksuccé på 55 platser med bar!” efter en presentation jag höll där i maj och det kräver lite mer. Men det vore kul…
Men att fortsätta blogga – jo jag kör väl vidare ett tag till!

PS, dagens inlägg skulle egentligen handlat om den goa känslan jag har på tåget hem från Folkets Hus och Parkers eminenta Filmdagar i Helsingborg och ett lyft på hatten för deras fantastiska arbete och insatser för ett rikt biografliv över hela Sverige. Nu blev det inte så. Det blev ett jubileumsinlägg istället. Knasigt. Men kul minnas tillbaka.  Kanske en annan dag. Eller inte. Oavsett – tack FHP för inspirerade dagar!

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt biografer, Biografcentralen, Internationellt, Kulturdepartementet

Ny fortbildning för biografmaskinister och biograftekniker i Stockholms län!

Film Stockholm bjuder in till en helt ny kurs för maskinister och tekniker på biografer i Stockholms län. Inbjudan kom idag och lyder som följer:
********************************************************

Vidareutbildning för biografmaskinister och biograftekniker

Kursen riktar sig till dig som kan grunderna för filmvisning på biografen men vill lära dig mer och ta ett större ansvar. Kursen hålls under fem tillfällen under hösten 2017 och för att ge så många som möjligt möjlighet att gå kommer varje utbildningstillfälle att genomföras två gånger, under en vardagkväll och en lördag. Kursen genomförs på olika biografer i Stockholms län.

Kursen omfattar kunskap om tekniken på biografen, DCP:er, KDM:er, felsökning, signalkedjor, fördjupad kunskap om ljud, bild och grundläggande el-lära på biografen, konferensteknik, alternativa format samt en fördjupning om framtiden för teknik på biografen. Vi kommer också att fokusera på den tekniska presentationen av filmen och publikens upplevelse. Alla som genomfört kursen kommer att få ett kursintyg.

Anmäl dig till ulf.slotte@sll.se och beskriv kort din roll på biografen, hur länge du jobbat, hur mycket du kan idag och vad du har för förväntningar på kursen. Ange också om du föredrar att gå kursen på vardagkvällar eller lördagar Anmälan skall skickas senast 1 september. Deltagande bekräftas löpande.

Kostnaden för varje deltagare är 300 kronor.

Preliminärt kommer kursen att genomföras på följande datum. Varje kurstillfälle är ca. 3 timmar. Kursen genomförs på olika biografer i Stockholms län så räkna med restiden.

Uppstart: Onsdag 6/9 kl 15.00
Kurstillfälle 1: Lördag 23/9 och Onsdag 27/9
Kurstillfälle 2: Lördag 21/10 och Onsdag 25/10
Kurstillfälle 3: Onsdag 22/11 och Lördag 24/11
Kurstillfälle 4: Lördag 16/12 och Onsdag 20/12
(lördagar ca kl. 12:00–15:00, onsdagar ca kl. 18:30–21:30)
********************************************************

 

 

 

För dig som inte jobbar på en biograf i Stockholms län finns ju Folkets Hus och Parkers 2-dagars Teknikutbildning. Nästa utbildning arrangeras i Hällefors 17-18 november och du hittar mer info och kan anmäla dig här!

 

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt biografer, Digitalisering, Svenska Filminstitutet, utbildningar

Framtidstro på Centrumbiografen i Torsås FH och tankar kring biobesök per invånare!

Läser i Östra Småland ett reportage om Centrumbiografen i Torsås som drivs av Folkets Hus. Reportaget andas framtidstro och det är så roligt att läsa! Biografer är väl ändå en grym kulturinstitution som gång på gång visar att de inte ger upp, varken för konkurrens mot film i andra fönster eller för den skulle de enorma investeringarna med digitaliseringen för några år sedan på uppemot 1 miljon även ute på landsbygden. Biografen är en häftig folklig och kulturell mötesplats helt klart!

Torsås kommun i Kalmar län har strax över 7 000 invånare och är en av Sveriges minsta kommuner. Men den har en biograf! Förra året bjöd Centrumbiografen upp till strax över 4 100 besök i den officiella biostatistiken, vilket ger 0,6 besök per invånare och år. Centrumsalongen har 200 platser och med 111 visningar är snittet 37 besök per föreställning!

Torsås Folkets Hus är dock så mycket mer än bara bio – när jag frågar hur deras övriga verksamhet ser ut levereras en underbar radda med publika evenemang som förtjänar att lyftas:
* Skolbio två gånger per år med närmare 350 barn i salongen
* Senior/dagbio i samarbete med pensionsorganisationerna och kommunen
* Välbesökta visningar med lokala filmer
* Barnvagnsbio två gånger per år med paus under filmen
* Film i Glasrikets Filmfestival med tio visningar
* En mängd konserter och även Live på Bio med Carmen från Dalhalla
* Torsås revy lockar 3 500 besökare på 19 föreställningar
* Showskola för barn i låg- och mellanstadiet på skolloven
* Utomhusbio
* Visningar med skolan efter workshops med Reaktor Sydost
* Flera evenemang med Torsås Teaterförening och Kultur & Fritid

Det är imponerande minst sagt!

Tillbaka till biobesöken. Antalet besök nationellt förra året var drygt 1,7 besök per invånare och det är tydligt när jag kikar på statistiken att många biografer i kommuner som är i Torsås storlek och upp till 12-13 000 invånare ligger på mellan 0,3 och 0,8 besök per invånare.
Det finns biografer på dessa mindre orter där antal besök är uppe och nosar på 1,0 besök per invånare och år, ofta drivs de då privat. Men helt klart är att statistiken visar att det är möjligt att locka fler besökare för många mindre biografer.

Det är dock inte helt självklart för de flesta biografer att t ex öka antalet visningar, vilket är tydligt i statistiken ger fler besök, då merparten biografer drivs helt på ideell basis. Men det finns de som lyckas.

Jag tror att tillgängligheten kommer vara en viktig och givande faktor i framtiden. För Torsås och liknande biografer är det tydligt att statistiken visar att deras publik både kan utökas och deras stampublik kan gå oftare på bio. Det är här som Torsås fattat grejen och nu inom några veckor kommer erbjuda publiken att enkelt köpa biljett på sin hemsida. För att inte tala om när vår samlande bio.se lanseras senare i höst – då kommer det bli både roligt och enkelt för publiken att följa utbudet på Centrumbiografen och köpa biljetter! Idag vill publiken planera och boka/köpa sina biljetter i sin mobil och dator – här är det på många mindre orter svårt, för att inte säga omöjligt, för publiken att idag köpa biljetter i förväg.

Marknadsföring är en utmaning. Med bio.se vill vi ge Centrumbiografen och andra en nationell plattform där publiken kan upptäcka utbudet på sin lokala biograf i ännu större utsträckning än vad som görs idag – det kommer att ge resultat i form av ökad publik!

Det är alltid svårt sätta upp kvantitativa mål men jag tycker det kan vara både roligt och inspirerande. För en biograf i Torsås storlek borde det vara fullt möjligt att nå upp till 1,0 besök per invånare år 2019… biografer och dess eldsjälar är ju proffs på att hantera utmaningar och utvecklas!

 

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt biografer, Digitalisering, Funderingar, Veezi

Kan Filminstitutets lanseringsstöd bli mer intuitivt och flexibelt? Kanske införa ett ”Måndag-efter-premiär-stöd”!

Jag kan inte riktigt släppa debatten kring Jordgubbslandet och hur branschen arbetar med nya indefilmer. Nu får exemplet Jordgubbslandet en mycket bredare sättning till kommande helgen, inte minst i Stockholm och på SF Bios biografer över landet – mycket gott så!

Diskussionerna på Facebook har handlat en hel del om att visningslandskapet förändrats och kring branschens eventuella tröghet när det kommer till att upptäcka filmpärlor och ge dem en chans på bio för att nå ut brett och stort. Och vilken roll spelar Filminstitutets lanseringsstöd för svensk film och behövs det uppdateras?

Som jag bloggade om tidigare i veckan fick distributören för filmen endast 80 000 kronor i Lanseringsstöd som i jämförelse är ett mycket lågt stöd. Det jag nu funderar på är om det hade varit önskvärt att Filminstitutet kunde vara än mer flexibla och intuitiva i sin stödgivning/roll. Skulle de egentligen inte nu genast i början på denna vecka stämt möte med distributören och kikat på hur lanseringen framåt kan behöva uppgraderas?

Jordgubbslandet har potential att bli sommarens biosnackis (kanske redan är, svårt att säga om den är det för den breda publiken eller mest inom branschen och bland mina FB-vänner:) och nå en potentiellt större publik än vad som först estimerats av distributören och av Filminstitutet.

Att nu Jordgubbslandet till helgen ges en bred sättning på Sveriges största biokedja och på många andra biografer innebär såklart ett stort behov kring att genom ny annonsering synas än mer, det blir ju lite som en ”andra premiärhelg”. Här skulle ett ”Måndag-efter-premiär-lanseringsstöd” fylla ett nytt och kanske avgörande behov för en film som denna!

Precis som det i lanseringsstödet idag går att söka för ett utvecklingsstöd om max 100 000 kronor där distributören ges möjlighet att målgruppsanalysera och testa sin marknadsföring kunde distributörer ges möjlighet att söka stöd för en del 3.
Det skulle vara när det faktiskt blir mindre hypoteser, mer fakta och tydligt om en film blir så bra som en hoppades på (läs, landar väl hos kritiker), fått en bred(are) biografsättning samt har skrivande behov av ökade insatser kring marknadsföring.

För som i exemplet Jordgubbslandet har det såklart inneburit, eller åtminstone bör innebära, rejält ökade kostnader mot estimat och mot den lanseringsbudget som sattes minst tre månader före premiären.

Med tanke på Filminstitutets nya friare roll utan filmavtalet bör detta vara fullt genomförbart. Under 2016 utbetalades 13,4 miljoner till 49 svenska filmer. Avsätt lika mycket som betalades ut till utvecklingsstöd samma år, 600 000 kronor, för att testa modellen.

Så mitt förslag till Filminstitutet – lansera ett ”Måndag-efter-premiär-lanseringsstöd”!

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt biografer, Funderingar, Svenska Filminstitutet