Valångest – ingen vann! Hurdå? Undrar barnen.

Jag går som i en chock. Barnen frågade i morse – vem vann? Jag svarade – ingen vann! Hurdå? Undrade barnen såklart.
Tänker på vad en politiker sa igår, apropå hur förhålla sig till Sverigedemokraternas 12,9 %. Hon sa: Vi behöver börja lyssna till dessa 12,9 %, människorna som röstar, vi behöver inte lyssna till vad Sverigedemokraternas politiker säger.
Jag undrar  – vilken världsbild och syn på andra människor har vi som röstade igår generellt?

Jag tänker såklart på hur mina barn ser på världen, vart hittar de information, vilka preferenser kommer de att påverkas av och hur ser samhället ut om 8 år när min son ska rösta första gången? Vad kan jag som förälder göra för att han ska få en bild av världen som jag tycker är viktig att bära med sig – att världen inte är begränsad till geografiska gränser, att världen handlar om att både fattiga och rika, vita och mörka, små som stora ska ges samma möjligheter till en värld att utvecklas som individer och vara med och utveckla samhällen tillsammans.

Jag tänker på vikten av att verkligen prata med mina barn om vad medmänsklighet och solidaritet betyder.

Vad har då detta inlägg med min film- och biografblogg att göra? Jo, Filmmediet är en av vår tids främsta trendsättare och påverkar barn och unga till vilken världsbild och vilka värderingar och val man gör. Vi som arbetar med film som är bred och som visar på en hel värld där människor från andra länder, andra kontexter och samhällen lever – vi vet att filmernas berättelser gör oss mer toleranta, mer medmänskliga och mer ödmjuka inför den oerhörda tur vi har som är födda eller bor i ett rikt och tryggt Sverige. Film är också en mycket bra språngbräda för gemensamma samtal om skeenden och livssituationer som kan vara svåra att genom en bok eller tidning skapa en känsla kring.


Om en månad har den indiska filmen Gattu premiär i Sverige. Filmen handlar om nioårige pojken Gattu som bor med sin farbror, jobbar på hans skrotupplag och är inte påtänkt för att gå i skolan. Livet är utstakat för Gattu, han ska ta över skrotupplaget när farbrodern är för gammal. Men Gattu hamnar genom sitt intresse för drakflygning några dagar i skolan och får där uppleva känslan av att lära sig mer, umgås med andra. Gattu är en fin och spännande film, utan pekpinnar, utan syfte att frammana sympati – Gattu är en rackarunge, men inte på något sätt ett offer.

Filmen kastar ett subtilt ljus över nödvändiga frågor som barns analfabetism och barnarbete utan att skrika högt eller förvandlas till ett predikande dokumentärt drama. Det är en film jag vill att mina barn ska se – en film där både jag som vuxen och barn ges möjlighet att genom Gattus livsöde och filmens berättelse få en känsla för hur det är att leva i ett annat land, med helt andra förutsättningar än här i Sverige. Min son fick nyss en ny säng – Gattu sover på en sunkig gammal madrass direkt på golvet i knappt ett riktigt hus. Vad väcker det och vad kan det ge mina barn och mig själv att mötas i filmupplevelsen, att prata om Gattu och oss själva.

Missförstå mig inte -jag tror inte barn som ser Gattu automatiskt kommer rösta på ett demokratisk parti. Men jag tror att vi måste på alla sätt det är möjligt göra vår och våra barns världsbild större. Större än den som präglade gårdagens valutgång.

Barn är kommande vuxna, de som röstar nästa val, och nästa val, och nästa val.

Låt oss ge barn, och vuxna, chansen att se vilken faktisk värld vi lever i!

Lämna en kommentar

Filed under Barnfilm, Funderingar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s