Sverige ett u-land när det kommer till engagarande filmmedier och journalistik!

Norge och Danmark har det. Sverige har det inte.
Det jag pratar om är en aktuell, pågående och interaktiv debatt i tryckt form eller webbform där åsikter och tyckande kan vridas och vändas och få stå till svars.

I Sverige kan vi läsa journalistiska fördjupande texter 8(!) gånger per år via tryckta utgåvor av Film & TV  (saknar uppdaterad webbnärvaro men har Stefan Jarl som skribent) och FLM (även aktiv webbsida men främst konstnärliga artiklar snarare än politiska). De större dagstidningarna recenserar och lyfter då och då någon debatt som kan hamna bakom betalningskrav på hemsidan. Kino i P1 är bra tillskott med sina veckosändningar och uppfriskande blandning av konst och politik, men det blir ju ingen debatt som engagerar!

SFI lade ner sina Filmnyheter.se för flera år sedan och har därefter mest pliktskyldiga och automatiserade nyhetsnotiser på sin hemsida. Notiser som såklart ska skrivas men de innehåller oftast 0% av analys eller fördjupning. Filmnyheterna.se kanske inte var det mest spetsiga mediet men i avsaknad av annat så blev det iallafall en plats där debatt och kommentarer fick plats bland krönikörer, intervjuer och analyser. SFI´s nysatsningar Augmented Society och Filmrummet är bra men det blir ju mer i form av nedslag än interaktiv analys. VD Anna Serners blogg är det närmaste en filmintresserad allmänhet idag kommer interna diskussioner och analyser.

Men när får Svenska Filminstitutet stå till svars och bli debatterat, förutom vid interna möten och när Statskontoret skriver en rapport? Och när Statskontoret väl formulerar och tycker till, vart tar detta vägen om inte till 99 % interna möten i Filmhuset!

Hur lam den svenska filmdebatten är blir tydlig inte minst när SF Bio´s VD i somras gick ut och höjde rösten för svensk barnfilm i en debattartikel i Göteborgs Posten. Debattartikeln publicerades förvisso mitt under semesterperioden, men följdes inte upp någonstans! Det är inte bara väldigt tråkigt, det är slöseri. Det blir inte bara lamt, det blir handlingsförlamat! Det är ju fantastiskt att någon vill och tycker, tom kritiserar SFI för att inte satsa lika mycket på barnfilm som våra nordiska grannar. Men vart tar den kritiken vägen?

Ok, vad är det jag saknar och tycker inte finns i Sverige idag? Det som saknas finns i vårt västra grannland Norge – med webbtidskriften Rushprint som innehåller aktuella, analyserande och fördjupande artiklar för bransch och filmintresserad allmänhet. Jag njuter t ex av att läsa artiklar om dagens norska barnfilm, barnfilmsproducenter vänder sig mot Kinamarknaden eller kritik mot NRK.

Jag minns också för något/några år sedan när det blev en debatt på Rushprint om filmkonsulenterna på NFI och deras arbete och där en av konsulenterna själv debatterade högt och friskt – har det någonsin hänt på senare tid i Sverige?

Vi kan också titta söderöver mot Danmark där filmmagasinet Ekko (bla med stöd av DFI) också bidrar till debatt och analys.

Det roliga med att saker är dåliga är att det kan bli bättre. Det är nog det enda roliga. Annars är det för varje dag som går lika tråkigt tyst i den interna svenska filmbranschen.

 

 

4 kommentarer

Filed under Funderingar

4 responses to “Sverige ett u-land när det kommer till engagarande filmmedier och journalistik!

  1. Anna Serner

    Hej,

    Ja, det saknas debatt och analyser av barnfilmsläget. Vi från Filminstitutet ser oss inte som ett media och därför har vi lagt ned Filmnyheterna. Vi menar att vi ska göra och medierna ska granska och analysera vad vi gör.
    Och jag tycker vi gör ganska mycket för barnfilmen inom såväl produktion (det är ju några filmer som snart har premiär), distribution och kunskapsspridning.
    Men jag håller inte med om att det inte finns plats för interaktiv analys inom exempelvis Filmrummet, det händer mycket där för den som kommer. Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är inom medierna som dialog och analys ska finnas, utan även av och med branschen inom ramen för det fysiska rummet.
    Självkritiskt kan vi konstatera att vi inte är tillräckligt bra på att få ut allt vi gör. Men om det är till någon glädje och nytta tror jag att Kulturnytt just nu gör en djupdykning i barnfilmsfrågan och håller där på med en granskning av vår handlingsplan för barn och unga. Kanske det blir startskottet för ett offentligt samtal?

    • Tack Anna för ditt svar och inlägg. Du gör ett bra påpekande att ni på SFI är utförare av verksamheten och att det är upp till andra att tycka och analysera er – jag har inte tänkt på det så tidigare!
      Mitt inlägg eldade jag på i min avsaknad av främst då ett återkommande skriftligt allmänt och öppet forum och därmed blev det orättvis kritik över er nya satsning Filmrummet. Det var oförtjänt kritik då jag verkligen uppskattar initiativet, de olika formerna och nedslagen på olika platser i Sverige som faktiskt Filmrummet varit och är. Detta är något jag och många med mig verkligen ser som en positiv öppning och en av många tydliga förbättringar som skett de senaste två åren med dig som VD!
      Det är ett mycket roligare klimat, apropå mitt inlägg, när det kommer till filmpolitik överlag, inte minst den konkreta verkstad kring jämställdhet som skett på senaste året, vilket kanske då gårdagens positiva höstpresentation ytterligare kan ge en skjuts för!

      När det gäller barnfilmens status finns det oändligt mycket att göra, allt faller inte på SFI och vi är flera krafter som både analyserar och agerar. SFI (genom dåvarande barnfilmskonsulenten) och SVT startade en annan jättebra satsning för just ökad öppen diskussion genom FB-gruppen Bäst i Världen hösten 2011. Dessvärre har där inga möten bjudits in till senaste året, men där finns en fantastiskt samling med 240 engagerade personer som alla på något sätt arbetar för att Sverige ska bli Bäst i världen, igen, på barnfilm.

      Jag ser framemot fortsatt diskussion med de kompetenta och sugna kulturjournalister som vill bidra till en ökad debatt och en ”allmänisering” av filmpolitiken – något jag tror på lång sikt också säkerställer och kan öka det publika stödet för svensk barn- och vuxenfilm. Idag är branschen för intern, det vidhåller jag är något negativt som bidrar ogynnsamt på flera plan. I bästa fall vill någon journalist arbeta fram en aktuell och granskande webbportal/tidskrift där både branschinterna och allmänna frågor kan debatteras och granskas. Tills dess får vi debattera vidare på våra bloggar, på Filmrummet och branschträffar!

      • Anna

        🙂

        Ditt engagemang är otroligt bra och nödvändigt. Vi är som sagt många krafter som kan delta, och många gör det redan. Men medierna verkar okunnigt ointresserade. Ser man till barnfilm i världen (USA främst men även Asien) så är de största box-office filmerna ofta barnfilmerna. Det bygger på att förhandsintresset bygger publiken. Och Disney har både resurser och kompetens att bygga filmerna som varumärken. Andra filmer (vuxenfilmer) får vi höra mycket om innan de ens är gjorda, men förvånansvärt tyst har det varit runt det faktum att vi nästa år kommer ha premiär på den första 3D-animerade svenska barnfilmen eller att filmatiseringen av Bröderna Lejonhjärta är den största nordiska samproduktionen (även internationellt stor) vi har sett.
        Det händer mycket av nyhetsvärde!

        Och tack för tipset om FB-gruppen, borde vi använda oss av!

  2. Pingback: Malmö Filmdagar sammanfattade – del 1 | Jojjenito - om film...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s